Shit jag lever....

Nu var det verkligen hundra år sedan jag var här inne och visade mig. Allt har rullat på i 180 liksom.
Jag har ju klarat av min första löptävling, det gick sådär måste jag säga. De första 3 km skulle man fixa på 25 minuter, det är ju normalt sett inga problem även om man håller lugnt tempo men jag fick kortslutning och ångade på som en tok. Anledningen var att de hade en bro avstängt denna tid och man skulle över den två gånger. När jag kommit över den andra gången var jag helt slut och då var det drygt 8 km kvar. Kul, dessutom var jag förkyld och mådde inte så jäkla bra innan loppet men jag tog mig igenom. Loppet var inte så stort, man kunde springa 5,9km eller 1,11 mil. Jag skulle ju springa 1,11 mil och det var inte många med mig, kanske 10 pers och de var med i en sportklubb och var snabba. Jag var rätt ensam på slutet ;o) Det var lilla edets dag så det var mycket folk ute i byn. Strax innan mål sprang man förbi en trädgård där de satt och drack bärs. När jag kom dit skrek de vill du ha vatten eller öl. Solen stekte och jag var helt färdig men jag tog en klunk öl som gled rätt ner i benen och de blev om möjligt ännu mer gele, men jag blev glad ;o) I mål stod Jens och mina barn och filmade och jag fick min allra första medalj!! Lycklig!!
Sedan var det stress vidare till simhallen i Kungälv där småtjejerna skulle simma. Det var skönt att få sträcka ut i en 37 gradig bassäng med mina stackars trötta ben. På kvällen frossade vi i kräftor om jag inte minns fel. Det var då våra stackars grannars tur att ha maginfluensa. Jag tvingade Linda att äta vitpepparkorn flera ggr per dag och hon var den enda som inte blev sjuk!! Lukas var sjuk länge länge stackarn.