Veckan som gått...

Då har ännu en "arbetsvecka" tagit slut. Det är inte klokt vad tiden går och ändå gör man ingenting!! I lördags var vi hos grannarna en sväng och när vi kom hem ringer Linda och berättar att Noah hade 39.2 i feber. Fasen, bara inte Emma o Elina får det, men i onsdags morse vaknade Emma med 39,6. Vi som skulle åka till det nya köpcentret i högsbo, vi skulle ändå iväg till Bvc och man får ju passa på när man ändå är i farten, men tur i oturen för där hade ju varit kaosmycket folk, i hade väl inte kommit in där i alla fall. Nu verkar i alla fall Emmas feber vända, hon hade 38,4 i morse och är piggare. Går fortfarande andlös och väntar på att lilla Elina skall insjukna fy fy.....

I dag åkte jag och Elina in till Kungälv för att köpa presenter till Emmas barnvakter under Elinas ankomst. Jag köpte Annika Lantz bok till Linda, den är verkligen superbra, hon blev glad. Vad jag köpte till den andra tösen kan jag inte skriva eftersom hon kikar in här ibland och jag har inte träffat henne ännu, det bli väl vid nästa klippning. Kanske att det kan bli dags nu då eller vad tror vi ;o))) Det var marknad i Kungälv och massa folk, visste inte det så det blev en glad överaskning.

I onsdags somnade min farmor in 89 år gammal, hon var född 171011 och jag 711011, bara de två första siffrorna som var vända. Vi hade inte haft kontakt på många år men det var sorgligt i alla fall. Har många barndomsminnen med henne. Har tillbringat många somrar tillsammans i Strömstad. Hoppas att hon har det bra nu i alla fall.

Nu skall vi snart lägga oss och se på Prisonbrake, såg första avsnittet i går och det verkar lovande.
Heeeej dårå....

Tebaka igen....

Emma och Elina i babysittern samt mysig fika på stranden.





Hej hopp vad tiden går helt sjukt. Vi är ju nästan bara hemma men dagarna bara flyger iväg.
Har hämtat mig fint från förlossningen med allt vad det innebär. Läste en jobbarkompis blogg just om att hon har förlossningsskräck, men det är så att man glömmer faktiskt hur jobbigt det var redan på ett par dagar. Men så fort jag var klar var min första tanke att jag måste gå ut och varna folk för det här, det är ju inte klokt att man kan föda typ 9 barn. Jag målade upp i mitt inte hur jag skulle skriva målande om hur hemskt det är, men faktum är att smärtan försvinner i samma ögonblick som den lilla kroppen "rinner" ur en och det är verkligen en helt underbar känsla allt släpper och man blir lycklig, dels för att få sitt barn såklart men mycket mycket för att all smärta är över... Men nu får man väl inte uppleva det igen. Därför är jag en sucker på förlossningskliniken på onsdagar, men i Usa får de sjukt mycket bedövning och det är mycket kejsarsnitt. Easy peasy.....

Annars har vi varit på Östra medElinas lilla huvud, de befarade att två skalldelar i bakhuvudet var sammanväxta och i så fall hade de fått operera hua hua, men de hade "sprängts" isär när huvudet växte så allt var bra. Men hennes utslag i ansiktet var inte bra så hon äter pencillin nu stackarn. Vilken start i livet, sugklocka, andnöd etc etc. Men vi får hoppas att det blir bättre.

Emma gillar sin lillasyster, hon pussar henne och klappar henne och när hon får hålla henne är hon såååå stolt.

Annars har vi haft en del besök, det blir ju så närman har en ny liten bebis, jag har ju fyllt år också och då var fam Löfås och fam Bernhardsson här, vi åt smörgåstårta och en totalt misslyckad prinsesstårta. Jordgubbarna hade vattnat sig ngt enormt så den gick inte att äta. Jag blev så besviken för jag var så sugen på god tårta :o(((

Resten av tiden kan jag inte riktigt minnas, men vi har hållt oss hemma en del för man vill ju inte ut så mycket i början, men vi har haft mys med grannarna och som sagt en del besök.
Jag har bakat massa kaffebröd och det gillar ju jag så jag har äntligen haft en anledning.

Jens och vår granne Kent har börjat träna, spinning så nu efter andra gången ligger han på soffan helt stel med Elina på bröstet. Själv har jag rensat ogräs idag och känner i rumpan att man inte varit aktiv på drygt 9 månader, jisses. Nu börjar snart den ny serien Trälen på 4-an. Den är inspelad i våran lilla skärgård så det får vi inte missa.
Puss o heeej....

Long time....

Då var hon framme lilla Elina. Just när allt var klart tänkte jag att jag måste gå ut och varna folk för den här smärtan. Men man glömmer fort. Det är ju helt klart värt det!!! Och nu är det u över. Skriver mer en annan dag, för fint väder i dag.

Heeej då...