Stilla...

Det känns så jäkla hopplöst ibland med den här jädra vikten. Tycker man gör allt rätt ändå står man helt still. Denna veckan har jag varit supereffektiv men jag har fuskvägt mig och inser att det inte händer ett skit! Jag har sprungit nästan 4 mil tom. Va fasen!!! Skall dock försöka att inte ge upp. För vissa är det aldrig så här de bara rasar i ett jämnt tempo. Ä det meningen att jag skall vara ett fetto eller!!!
Ja igår var det i alla fall dags för Jens första vägning. -2,4 gött. Var riktigt nervös för hans skull, han skrämde mig och sade att han gått upp 2,4, skitstövel ;o)) Nu skall han börja träna också då blir det en annan man här hemma hopas jag, snygg och pigg! Nu skall vi till öppna förskolan med Kent o Lukas, Noah är ju på allmänna förskolan, efter skall jag springa hem 1,11 mil och Kent tar vår bil med alla ungar och hämtar Noah och åker hem i förtid. Det är himla gött att ha det gjort. Är supernervös, tänk om man bara bryter ihop och inte orkar springa mer! Jag måste ju ta mig hem, får väl krypa i värsta fall. Har ju sprungit milen flera gånger nu men då har man ju varit i hemkrokarna, nu känns det som att man är aslångt bort! Nu får jag förbereda familjen för dagens aktivitet.
Puss o heeeej