Årskrönika 2005

Min älskade mamma.
Året började på värsta möjliga sätt, 16 januari tar min älskade mamma sina sista andetag. Ca 2 månader innan hennes efterlängtade barnbarn föds. Nu har varken jag eller Jens några föräldrar kvar. Vårt blivande barn får inga mor/far föräldrar. Varje gång jag tänker på det känns det som om världen skall gå under. Jag pratade med min mamma flera gånger per dag. Hur skulle jag klara av detta. Mamma hade 3 systrar som hjälpte till. Särskilt Siw har funnits vid min sida och hon härdar ut att jag ibland ringer flera gånger per dag. Sedan var det begravning som skulle ordnas, mostrarna var med på begravningsbyrår som tur var, men sedan var det allt annat. Vilken dag, vilken tid, vilka psalmer, vilka sånger skulle solisten sjunga. Fixa med all mat till alla. Prata med prästen som är helt underbar hon har följt oss hela detta året.

22 januari är det dop för lilla Wilma, det var skönt att komma ifrån allt och vara med om en glädjehögtid.

2 februari begravs lilla mamma, det var oerhört tungt men vet av erfarenhet att allt blir lättare efteråt, att man då kan gå vidare på ett helt annat sätt.

18 februari jobbar jag sista dagen innan förlosningen som skall ske 3 mars enligt alla beräkningar men jag går naturligtvis över 3 veckor så det blir massa ledighet istället. Men har så ont i kroppen så varje gång jag gör något känns det som ryggen skall sprängas. Vi har ju bestämt oss för att ta över mammas hus så det blir en del vandrande i byggvaruhus för att välja massa grejer. Kul men jobbigt som sagt. Så kommer då årets absolut lyckligaste händelse, rättare sagt livets lyckligaste!! Det är äntligen dags! Får blödningar sent på kvällen den 16 mars och blir jättenrvös och ringer Östra och gråter de säger att det är nog ingen fara. Sover inget den natten och på morgonen är det fortfarande lite blödningar och ringer igen, de säger att man kan komma in om man är orolig, vi gör det. Jens ringer sitt jobb det var ok. Vi åker in och allt var helt ok! Känner av lite småvärkar när jag skall vila på em. men fattar inte då vad det är. Vaknar sedan på natten till fredagen och då kändes det minsann. Då var det full fart med täta mellanrum. Vid 12-tiden åker vi in och jag är öppen såpass myckett jag får stanna hurra!!!! Men alla som var där när jag kom samt de som kom efter är klara innan oss, va fasen. Det hela slutar med ett akut Kejsarsnitt strax före 4 jag sover och Emma föds 19 mars tjoho. Jens fick ta av sig på överkroppen och vara sustitut och det går fint. Kommer aldrig glömma ögonblicket när jag rullas in i rummet och jag får träffa lilla Emma äntligen.

Fast det som hela tiden maler i huvudet är mamma, det var så nära. Det enda som oroade henne var att hon inte skulle hinna träffa sitt första barnbarn hon ville ju så gärna. Två dagar senare samma dag jag skall lämna BB ringer de och säger att vårt kök har kommit. Jens får ge sig iväg och möta upp mitt i allt. Det är ok men snacka om att allt händer på samma gång. Sedan är det fullt ös med renovering fram tills vi flyttar in i huset den 22 maj, det är inte klart då heller men bättre i alla fall. Då hade vi renoverat hela köket, hela badrummet, nytt golv med värme i hallen. Nya tapeter i vardagsrummet, nya tapeter/golv samt tak i sovrummet. Till saken hör ju att vi flyttade till Marstrand annadag jul 2004 så detta var flytt nr 2 inom ett halvår. Båda jobbiga på sitt sätt. Den första var jobbig för man hade så mycket grejer och vi flyttade en dag där ingen kunde hjälpa till nästan, den sista för att vi var tvungna att ta hand om hela mammas bohag vilket var jobbigt både känslomässigt och jobbigt att röja i allmänhet med en liten bebis.

23 februari föds lille Theus med planerat kejsarsnitt (han vägrade vända sig). Lite fusk de slapp ju alla värkarna! Det var Peters (Siws son min kusin) och Susannes första också. De skulle ha samma dag som oss egentligen.

Theus

2 maj erkände Jens faderskapet på familjerätten (tur).

Innan vi flyttade in närmare bestämt fredagen den 13 maj så gifte vi oss! Inför detta var det också massa jobb. Med matbeställning, tårtbeställning, kläder till mig o Jens o Emma bokning av präst (samma som begravde mamma) och kyrka. Köpa all dricka, fixa brudbukett, fixa tid hos frissan (Elaine) och tid till sminkning. Kan säga att det var stress dagen innan och samma dag. Phu. Middagen efter var hos Siw o Erik på Tjörn och de var världens bästa värdpar och gjorde det till en underbar dag. Jenny var med hos frissan och sminket och var världens bästa stöd den dagen!!! Dagen blev kanon med underbart väder!

24 juni hade vi midsommarfest/inflyttningsfest för mina mostrar med män. Även det kräver planering med inköp och fixning.

7 juli hade vi urnsättning för mamma, bara detta var en massa jobb med papper etc, jag ringde begravningsbyrån tillslut, han (Håkan) ordnade allt med både papper och gravöppning. Världens bästa begravningsbyrå, de gjorde detta utan kostnad. På urnsättningen var det jag, Jens och Emma, Siw o Erik, Inger och Jan, Margreth var i Östersund och kunde inte vara med. Efter hade Inger middag med oxfilé och stekt potatis och god tårta.

14 augusti hade vi dop för Emma, hemma i trädgården. Samma präst som alltid ;o) tack Ann-Charlotte Lundgren för all hjälp i år.

Massa jobb än en gång, jag bakade 5 stora smörgåstårtor, beställde 2 fina tårtor från stan.

Fixade allt kaffe samt kakor, och även alternativ mat för de som inte gillade skaldjur. Beställde partytält, räkna på hur mång bord stolar bestick etc man behövde. Gjorde egnda programblad. Alla dessa evenemang kräver ju tackkort också, så det blev 3 omgångar med tackkort (begravning, bröllop och dop) samt en omgång med inbjudningskort (dopet).
Kortet på vårt tackkort.

Sedan hade vi kräftskiva för mostrar med män samt Ann-Christine och Hans, alla fixade så mycket för de tyckte jag hade haft nog detta året. Jösses, det kändes konstigt att inte behöva tänka på något. Det vi stod för var drickat och inget annat. Härligt att bara kunna slappna av.

22 augusti börjar Emma på babysim, något hon älskar från första början.

11 oktober fyllde jag år för första gången utan min mamma. Fy vad ledsen jag var flera dagar innan men det blev en kanondag, fint väder och en dag på stan med Inger och Siw, Kusin Peter med fru Susanne och lille Theus o Emma, kvällen var vi hos Ann-Christine och Hans på trerättersmiddag med fin tårta. Dagen blev över förväntan.

5 november kröp Emma på riktigt frammåt, extremt vingligt men det blev ju bättre o bättre såklart.

2 december julbak med Siw, massa pepparkakor och glögg och lussekatter gjorde vi denna dag.

16 december skickade vi iväg alla våra julkort med tre olika motiv av Emma.

21 december julgodisbak med Siw, det blev dubbelsats: chokladtryffel, citronkola och knäck.

24 december första julen utan mamma. Den dagen var jobbig lite då och då men var hos fam Bernhardsson på Tjörn där det finns massa kärlek och lite julstress ;O) i luften så det gick ganska bra. Skönt att julen var klar för det var en del stress innan med allt som skall lagas och bakas.

31 december nyårsafton. En stillsam dag med lilla familjen och god mat och dryck.

En rolig grej i år är att man lärt känna massa nya människor, umgås med 3 tjejer från babysimmet vi träffas förutom varje måndag varannan vecka hemma hos varandra. Superkul. Har även gått på öppna förskolan varje torsdag och där lärt känna en tjej som var med i Ullared och skall även hem till henne i veckan. Samt att vi börjat umgås med våra grannar en del. De har en pojk som är 7 månader äldre än Emma samt en liten i magen som kommer i slutet av maj. Har också börjat umgås med en tjej som jobbade på färdtjänsten förut. Träffade på henne på bussen när jag var höggravid, hon var lite mer än halvgravid. Det är en supermysig tjej och jag trivs verkligen i hennes sällskap.

Men annars måste jag säga att ett så händelserikt år kan jag vänta med att få uppleva igen. När den värsta uppståndelsen med Tsuamin fanns överallt i media och folks tankar var min mamma så sjuk och jag kände att min egen tragedi var värre. Det var först när Emma kom den 19 mars jag tog till mig vad som hade hänt och kunde känna med alla de som förlorat sina barn och föräldrar, syskon etc.

Men trots att året började som det gjorde och att sorgen över mamma färgat hela året har det hänt så mycket fantastiskt. Vi fick Emma, vi fick varandra den 13 maj, vi har flyttat till hus. Och så mycket som man fixat helt själv begravning, dop, bröllop etc. gör att man blir starkare. Har också kommit mycket närmre Siw och Erik som hjälpt oss ngt enormt! Även mammas andra systrar har vi fått mer kontakt med Inger och Margreth. Så ja i det stora hela kan man säga att detta året glömmer man ALDRIG!! Vi kom fram till att 2006 kommer med all säkerhet inte innhålla dop (eget), bröllop(eget). Resten är ännu okänt. Hoppas att det i alla fall blir lite lugnare.
GOTT NYTT ÅR